Midvintern och vintersolståndet har passerats. Nu går vi återigen otvivelaktigt mot ljusare tider. Det verkar också som att såväl överheten som folk i allmänhet verkar vara av uppfattningen att vi går mot ljusare tider också vad gäller samhällsutvecklingen och ekonomin; att läget fortfarande är prekärt men att det värsta ändå ligger bakom oss. Inflationen är på väg neråt. (Att fortsatt, om än lägre, inflation innebär såväl en acceptans av redan försämrad köpkraft som fortsatt minskad köpkraft men en minskning som går långsammare än tidigare kan vi här bortse ifrån men återkomma till vid annat tillfälle.) Räntetoppen tros vara nådd eller i vart fall nästan nådd. Arbetslösheten förväntas visserligen öka men det reder sig rimligen bara ekonomin i stort tar fart. Börsen har ju återhämtat sig, där sägs botten vara passerad. Och det är ju en närmast absolut sanning att ”börsen ligger först i konjunkturcykeln”. Givet att man har perspektivet att den typ av konjunkturcykel som vi har haft de senaste decennierna, eller kanske det senaste seklet, utgör någon slags fysisk lag på ekonomisk utveckling så ligger det nära till hands att hålla med om att ”det värsta är över, nu är det nedförsbacke”, som Långben säger på julafton när han tror sig ha kontroll över husvagnsekipaget samtidigt som husvagnen lossnar från bilen som Långben kör och därefter ger sig ut på en egen minst sagt skumpig resa nerför.

Om framtiden kan man såklart bara sia. Men att ha ett lite bättre minne än de senaste åren eller decennierna brukar hjälpa för att skapa sig en realistisk uppfattning över sannolika utfall för framtiden. Vad brukar hända när konflikter eskalerar på flera håll och rena krig utbryter i vissa av dessa fall samtidigt som polariseringen ökar inom annars stabila länder? När handelshinder uppförs både av legala och illegala banditer, dvs. såväl politiker som direkta terrorister? När överheten använder folkmassor som vapen i internationell storpolitik?

Det är fullt möjligt att jag målar odjuret på väggen för tidigt, att vi faktiskt får en ”normal konjunkturcykel” någon eller några vändor till innan vi får bekanta oss med ”nya sanningar”. Men man ska vara medveten om att vid sidan om de mer kortsiktiga fluktuationerna så pågår också en långsiktig utveckling som kan vara svår att urskilja när man befinner sig i den. Ni vet det där om att se skogen för alla träden. Konjunkturen, börsen, arbetslösheten och till och med krigen i Ukraina och Gaza är alla enskilda träd som står i en skog. Frågan är vilken fas skogen som helhet befinner sig i. Det är i vart fall ingen ung skog utan en fullvuxen sådan, eventuellt en gammelskog. Hur länge har skogen kvar innan den avverkas eller förgörs i en skogsbrand? Det kan vara allt från något år till några decennier eller kanske något sekel. Där någonstans i skogens cykel befinner vi oss. Närmare framtiden än så kan vi nog inte komma just idag.

Så länge fortsätter vi att njuta av att gå mot ljusare tider.