Om man som jag är en stenbumling så har man varit med ett tag. Genom det långa tidsperspektivet lär man sig ett och annat. Inte minst när det gäller att sätta samtidens skeenden i ett större sammanhang.

Jag fanns på plats långt innan det ens bodde någon i Sverige. Med människorna kom också tron. Tron på det övernaturliga. Det som man idag skulle sammanfatta som ”tomtar och troll” var den första ”religionen” här i Norden. Dessa fenomen har dock inte tagits på fullt allvar av de andra religionerna. Tomtarna och trollen har därför kunnat finnas kvar lite vid sidan om även under det senaste årtusendet.

Från tomtarna och trollen växte det som idag kallas för nordisk mytologi fram, tron på asagudarna. Asatron var en direkt utveckling av det existerande och därmed en organiskt framväxt religion.

Med kristendomens intåg inleddes eran med utländsk påverkan på den nordiska tron. I någon mån var dock också denna omvälvning delvis organisk eftersom den nya religionen successivt importerades genom nordmännen själva. Kristnandet av Sverige tog också relativt lång tid och utvecklingen skedde i olika takt och på olika sätt i olika delar av Sverige och Norden. Här i norr levde asatron kvar längre än i södra Sverige.

Nu, tusentalet år efter att kristendomen importerats, verkar nästa skifte stå för dörren. Denna gång sprids den nya läran främst genom att redan troende flyttar hit. Genom en historiskt sett extremt snabb tillväxt utgör nu bekännare av den muhammedanska läran en betydande andel av befolkningen i Sverige. Om jag drar paralleller till hur det var vid kristnandet av det som idag är Sverige så har islams spridning skett i betydligt snabbare takt.

Kristnandet fick ta sin tid – ungefär 200-300 år. Islam har funnits i Sverige i betydande skala i endast ett par årtionden. Nu poppar moskéer upp så gott som överallt. Hittills är det i princip endast invandrarna som är muslimer. Man låter ursprungsbefolkningen ha kvar sin tro. Eller många gånger brist på tro. Vi får se hur det är med den saken om 50-100 år. När islams ställning blir starkare kan det mycket väl bli en annan ton i böneskällan. Det har hänt förr, på andra platser på vår jord. Inte heller denna omvälvning kommer dock att ske över en natt eller ens över ett decennium. Man får ändå ha respekt för att det tar tid att bryta tusenåriga mönster. Förutsättningarna får dock bedömas som goda för att övergången från dagens sekulära kristendom till islam sker på säg halva den tid som det tog att gå från asatro till kristendom.

Som den stenbumling jag är tänker jag vara med och följa det hela. Det blir en intressant resa. Hur angenämt det blir är en annan fråga. Men möjligheten finns alltid att blicka framåt, bortom det rådande. Allt har ett slut, det har jag lärt mig genom årtusendena. Inte heller ett svenskt kalifat kommer att vara för evigt.