Det är tydligen dags för nytt kommunalråd i Luleå. Igen. Om jag inte har missat någon så blir det det tredje på bara några år, sedan Herr Petersen drog sig tillbaka efter en förhållandevis lång tid i den kommunala hetluften. Först steg unge Herr Nordström ned från himlen, eller i vart fall huvudstadens fina salonger, för att rädda den stackars hemorten i norr. Det gick sådär. Unge Herr Nordström reste snart, likt en kolonialherre, tillbaka till huvudstaden men med försörjningen tryggad för ett bra tag av Luleås skattebetalare.

Sen var det så dags för en kvinna vid rodret. Problemet med unge Herr Nordström var kanske det faktum att han tillhör hankönet. Men också unga Fru Ericson kände sig snart utfryst av de äldre gentlemännen i hennes eget parti. Det var så illa att hon kände sig tvingad att avgå. Nu backar dock samma äldre gentlemän upp en annan, relativt ung, kvinna i Fru Sammeli. Fru Sammeli har lång och gedigen erfarenhet inom den aktade socialdemokratiska sfären. Därtill är hon gift med riksdagsmannen Herr Lundh Sammeli. Att det äkta paret är modernt och progressivt framgår ju redan vid en anblick på efternamnen. Och Herr Lundh Sammeli lever upp till förväntningarna med råge. Nyligen undertecknade han en riksdagsmotion om obligatorisk inkvartering av tvååringar på institution. Naturligtvis med ädla syften såsom förbättrad språkutveckling för de minsta. Och det är klart, utgår man från det äkta parets egna erfarenheter är det säkert logiskt att man landar i slutsatsen att barnen ska lära sig att prata på de statligt upprättade institutionerna. Mig veterligen har de ägnat i princip hela sina liv åt den ädla politiken, att bestämma över och styra upp andra människors liv. Vem har då tid med basala aktiviteter som att traggla ord med en tvååring? Med en pappa med ett så gott omdöme behöver man väl ingen mamma. Och med en så fantastiskt framgångsrik mamma behöver man naturligtvis ingen pappa. Men väl statliga barnanstalter. Rimligtvis kan väl inget gå fel med Fru Sammeli vid det kommunala rodret.