Det talas mycket om vikten av fri lokal journalistik. Hotas denna är också demokratin hotad brukar det heta. De stora medierna i Norrbotten är Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten samt public service-bolagen Sveriges Television och Sveriges Radio. Strax därefter följer Piteå-Tidningen och Haparandabladet. De statliga bolagen ägs och drivs direkt av staten. De så kallade fria tidningarna får alla, förutom Piteå-Tidningen miljontals kronor i statliga bidrag (Norrbottens-Kuriren får ca 20 Mkr, NSD ca 22 Mkr och Haparandabladet får ca 3 Mkr). Och Piteå-Tidningen ingår i samma koncern som NSD och Kuriren som alltså tar emot mångmiljonbelopp i statsstöd. Betänk om svensk media skulle ha rapporterat om en liknande situation i Kina, Ungern eller något annat land som man betecknar som allmänt uschligt. Hur hade det låtit då? Hade perspektivet också då varit att demokratin vore hotad om staten tog sin hand från dessa medier. Eller hade det snarare hetat att den statliga inblandningen på mediemarknaden är ett problem. Man biter ju inte den hand som föder en. Förutom i Sverige förstås.